Det är länge sedan jag skrev någon uppdatering. Tiden går i en rasande fart märker vi. Valparna har ju sedan länge blivit sålda och till fantastiska människor som älskar de små liven. De åtta veckorna de är hos oss är så roliga men också mycket arbete. I år hade vi så god hjälp av Polly, som hon älskade de valparna. De fick leka, bita och härja med henne hur som helst och det bara gillade hon.
Pollys liv blev ju som många av er vet inte så långt. Att Grossern har sjukdomen epilepsi som en mer frekvent sjukdom i rasen var inget vi visste. Lederna som armbågar och höfter vet man ju är känsligt med de stora raserna , men inte detta.
Det visade sig att hon hade epilepsi och den behandlades men var svår. Dessutom var anfallen mycket kraftiga och Polly krampade våldsamt och kastades runt i rummen med skador på både henne och inredning som följd. När hennes personlighetsförändring blev för stor beslöt vi att ta bort vår underbara hund. Det var med största sorgen jag varit med om, hu så hemskt. Så nu är det bara Lea och Heidi kvar igen. Inga valpar och ingen Polly.
Änglunda Gård 